Trött på hela skiten

Idag känner jag mig väldigt trött och irriterad. Samtalet igår med MB gick inte som jag tänkt mig. Han var bara grinig och irriterad. Visst, han sade att kan bli rätt hetsk när han är stressad men men… Ringde halv tolv (då jag sov) bara för att säga att han inte orkade prata utan skulle gå och lägga sig. Jag vill vara lyckligt pirrigt nyförälskad. Inte fundera en massa. Det är inte så här det ska kännas. Jag är mycket skeptisk… Men det vet ni redan.

Helt ärligt så tror jag nu att min ”lucky strike”-period är över. Det är som vanligt i mitt liv. Jag ramlar över en massa män och så slutar det med att jag är ensam. Finns säkert någon poäng i det.

Jag vill känna det där att jag strålar och tindrar. Då är det nåt bra. Jag vill känna den där glorian, auran, värmen som strålar ut från mig när jag är med någon jag verkligen trivs med, mår bra med, är förtjust i. Så som jag kände när jag träffade polisen, när jag hade mitt dygn med rymdingenjören. SÅ ska det kännas. Jag orkar inte med den här skiten! Helt jävla ärligt!

Jag trodde aldrig vid mitt liv att det skulle vara ett sånt jävla krångel att träffa någon ny! Är det värt det? Jag undrar det…

Min tid är inte kommen. Det är tydlit.

Det enda jag vill är att få vila. Få värme. Få sova.

Jag är så trött.

Trött på hela skiten.

I got a feeling

Nej usch, jag har ingen bra känsla ang. det här. Det känns inte bra.

Dessutom vore det trevligt att kunna sova… :-s

Förtydligande

Jag vill att ni alla ska veta att det är jag som håller på och flippar och krånglar när det kommer till mig och MB. Stackarn… Det känns som att han kommer få ta en del. Alla mina galna tolkningar och fantasier, all min oro och min ångest. Jag läser in och tolkar alldeles för mycket i det han säger och gör. Och det beror på de erfarenheter jag har sen tidigare. Jag ger honom ingen chans. Jag sågar allt han säger och gör samt träffar andra i något sjukt försvar. För att jag är så jävla rädd. Jag är livrädd för att bli kontrollerad. För att någon ska göra mig illa. För att få känslor och bli sårad. Det gör att hela mitt inre gör uppror. Att det känns som om jag ska gå i tusen bitar. Att få känslor är så skrämmande. Att få känslor för någon och bli utnyttjad är än mer skrämmande. Jag är så jävla rädd för att känna mig underlägsen, undflyende, dålig, värdelös, korkad, svag, utnyttjad, tassande-på-tå. Jag vill bara få andas ut. Andas ut. Känna värme, lugn, trygghet. Jag vill bara få vara.

Jag har idag skrivit ett mail till honom där jag förklarar lite hur jag fungerar. Dvs jag blottade mig. Livrädd skickade jag det. Livrädd har jag varit att han nu inte vill ha mig längre. Att han ser mig som svag och som en belastning. Men för en stund sedan kom ett sms: ”Tack för ditt fina mail. Har inte haft tid att svara. Ringer ikväll när det lugnat ner sig med jobbet. Kram”. Han hatar mig inte!

Tack älskade DA för att du finns och stöttar mig, härbärgerar min ångest, min oro och min rädsla. Tack! Jag är så otroligt glad och tacksam över att jag har dig.

Svag och blottad

Jag måste våga visa mig svag. Jag måste våga ge av mig själv. Jg måste våga blotta mig. Jag måste säga vad det är jag känner, tänker, tycker och vill. Jag får vara svag och sårbar. Jag får ställa ”krav”. Jag får ta plats.

Dagens terapeutmöte var ingen lek. Det kändes som om en kniv vreds om i mitt inre. Som att taggarna jag har utåt plötsligt drog sig inåt och sårade mig med all sin kraft. Det känns som att hela jag går som på sylvassa spikar, på glödande kol. Som att ett irrbloss far runt i mitt bröst och surrar. Jag är spänd som en fiolsträng. Jag är livrädd! Jag är så rädd. Rädd för allt. Rädd för mig själv. Rädd för det jag känner. Rädd för det jag tror. Rädd för mina fantasier. Rädd för vad allt det här väcker i mig. Jag är så rädd att tappa kontrollen. Jag är så rädd för att bli instängd i något jag inte kan ta mig ur. Jag är så rädd för att bli sårad, bedragen, slagen, utnyttjad. Jag är livrädd. Rädd för att blotta mig. Rädd för att visa mig svag. Rädd för att vara krävande och besvärlig. Rädd för allt allt allt. Jag vill bara fly! Springa springa springa. Långt bort. Där ingen ser mig, där ingen kan röra mig, där ingen kan skada mig eller göra mig illa. Jag vill inte må så här! Jag vill inte vara så här rädd!

Tårarna bara rann, all min rädsla, all min sårbarhet forsade ur mig. Visade sig. Jag hade ingen aning om att jag var så rädd.

Jag behöver bli mer tydlig. Jag behöver lära mig att visa vad jag känner. Jag behöver lära mig att visa vad jag vill. Jag behöver våga ta plats. Jag behöver våga stå upp för mig själv.

Jag behöver genuin skär förbehållslös omtanke.
Åter igen säger min terapeut åt mig att ta hand om mig själv. Hon säger att jag behöver ta hand om mig. Att jag behöver slappna av. Mina axlar, min nacke, mina käkar. De är så stela, så hårda, så spända. Hon säger att jag är så spänd. Jag behöver värme, bad, lugn och ro. Varför tar jag inte mig själv på allvar? Varför tar jag inte tag i att ge mig själv avslappning? Istället irrar jag på. Jag trycker gasen i botten. Jag kör på. Jag blir rastlös när jag försöker ta det lugnt. Jag behöver slappna av. Andas. Våga vara svag och behövande.

Ensam är inte stark. Självständighet är inte ett gott karaktärsdrag i vissa fall.

Jag behöver våga visa mig svag. Jag behöver blotta mig lite grann. Det är inte svagt att blotta sig eller säga vad man känner…det är en styrka. Människor kommer inte tycka sämre om mig för att jag inte är perfekt, stark, duktig, kontrollerad. Det är då jag snarare stöter dem ifrån mig. Jag distanserar mig. Jag är ett vrak.

Vad känner/tycker/tänker/vill jag precis just nu? Ta reda på det och visa det.
Det är min hemläxa.

Morgonrutiner

Jag gillar mina barnfria mornar.

7.00. Väckarklockan ringer
7.01. Dusch
7.15. Te samt fil och flingor framför datorn med The Voice på i bakgrunden på teven.
7.40. Sminka mig och föna håret.
8.00. Packa väskan.
8.10. Bussen till skolan går.

Okej, jag flippade lite går angående MB. Jag skyller liiite på att det är en viss tid i månaden. Men jag dementerar definitivt inte innehållet. Den har sina poänger. Jag är väldigt tveksam till honom och vissa saker han säger och gör. Jag hör varningsklockor. Och efter mina tidigare erfarenheter så drar jag direkt öronen åt mig. Jag kommer att backa några steg. Avvakta och se.

Jag är helt sanslöst sjukt skoltrött :-s. Min dag känns oöverstiglig. Har ingen lust alls att vara där, lära mig saker, ha föreläsningar och seminarium. Nej fy… Men a girls got to do what a girls got to do.

Ha en härlig måndag hörrni!

Nedläggning

Lite sena funderingar…

Jag tror jag ska lägga ner MB. Jag känner inte det man bör känna eller rättare sagt; vissa av hans egenskaper är inte så charmiga. Det handlar bara om honom; hans jobb, hans hälsostatus, hans hem osv. Jag klarar inte av människor som inte är positiva och har en grundtrygghet. Jag kände det så tydligt idag när jag träffade Temannen. SÅ är en positiv, glad och energigivande människa.

Det första MB sade nu när han ringde var: ”Jag har fått ryggskott. Känner mig så hängig.”
Jahaja, förra söndagen var det halsfluss. Klen hälsa = ingen alfahanne = inte tilldragande biologiskt för kvinnor.
Och när jag då i telefonen sade att han ska kyla där det känns som värst så var han mycket noga med att påpeka att han aldrig har hört någon utbildad och kunnig föreslå kyla utan att det är värme som gäller. SÅ är det!
FUCK OFF! ALDRIG MER en människa vars åsikt är den rätta och jag inte har något att säga till om.

Jag sade ju att jag har haft dåliga vibbar hela tiden. Det är nåt som inte stämmer. Jag får en känsla av att han är osäker och kompenserar det med dyra materiella ting och genom att nedvärdera andra. INTE vad jag vill ha i mitt liv. Flera gånger har han sagt saker som jag reagerat på. Jag har tyckt att han har varit nedlåtande men trott att det är något jag läst in i situationen. Men nu är jag inte säker längre. Sade ju att han verkade för bra för att vara sann. Jag får svartsjukevibbar, kontrollfreaksvibbar… INTE vad jag vill ha i mitt liv! Been there before.

Nej, jag har bestämt mig. Jag säger tack men nej tack till honom.

One down… a few more to go.

Jag vet vad mina grundkrav är: Jag vill känna mig varm, trygg och avslappnad i mannens sällskap och som att jag verkligen kan vara mig själv. DET är inte kompromissbart! Allt annat är det =).

Härlig söndag

Det här inlägget skrev jag innan det förra men hann inte publicera det innan jag hörde om nyheten om Afghanistan. Det här inlägget känns väldigt ytligt just nu. Men jag publicerar det ändå.

Jag har haft en härlig söndag.

Först åkte jag till AK2 och vi tog en långpromenad längs vattnet. Sen lagade vi pasta och hade picknick på golvet innan vi avslutade en trevlig lunch med att spela lite gitarr och sjunga. Han tycker jag är hur mysig som helst och vill träffa mig mer :-s. Efter det åkte jag till Chris och vi tog en fika. Tog igen lite vad som hänt sen sist vi pratade och bokade in en träningsdejt på tisdag. Vi ska först träna och sen gå hem till henne för middag, vin och ost och jag ska få ta ett långt skönt bad i hennes badkar medan hon gör middag.  Ser jag fram emot!

Sedan åkte jag hem till Temannen. Oj vad trevligt vi hade! Gud vad jag skrattade. Vi drack te och pratade. Hans barn blev jätteglada över att se mig och undrade om jag inte skulle stanna på middag. Temannen flirtade rejält med mig och undrade om vi inte skulle pussas lite i tvättstugan medan han hängde tvätten . Det bestämdes iaf att jag ska komma dit på onsdag och vi ska laga middag ihop. Sova över. Jag känner hur jag bara ler och glittrar i hans närhet. Hur vi båda två bara vill slita av varandra kläderna och älska där och nu. En snabb puss i dörren när barnen inte såg. Sen åkte jag hem.

Vad är det som händer egentligen?

Död

UPPDATERAT kl 22:35
Han är inte död!!! Åh vad glad jag är för hans skull men självklart tråkigt för de andras närstående. Åh vilken lättnad!  Skickade sms som jag fick svar på. Alla hans svenska vänner hade tydligen hört av sig. Förståeligt.

Oj!

Två svenska soldater dödade i strid i Afghanistan. En av dem en 28-årig kapten. Det är förmodligen min Officer från i somras. Känns helskumt! Jag visste att han skulle dit. Vi hade sex helgen innan han skulle åka. Shit. Helt sjukt att han förmodligen är dödad i strid. Att han inte finns mer. Han med sin vackra vackra mage, sitt leende, sin charm. Sjukt!

*lite chockad*

Söndagslugn

Sitter i soffan, äter leverpastejssmörgås och dricker te. Kom hem vid tvåtiden från Johoo. Vi hade så trevligt! Storhandlade, lagade fiskgryta, pratade och skrattade. Jag körde ju så vi var båda nyktra men oj vad vi skrattade! Jag fick nåt hysteriskt fnissanfall och kunde inte sluta skratta. Ja herregud vad roligt vi har. Jag kan verkligen slappna av och vara mig själv med honom =).

Igår innan jag åkte till Johoo träffade jag Bloggisen en snabbis. Åh, det var kul. Jag saknar att kunna ta en fika och bara snacka lite.

Jag hade tänkt träna halv elva men det blir nog svårt att genomföra. Tar ett bodypump-pass i eftermiddag istället.

MB hör av sig så gott som hela tiden. Ringer, smsar. Men har inte tid att ses. Ikväll flyger han till Göteborg och kommer hem på onsdag. Jag får stå ut helt enkelt *S*. Den som väntar på nåt gott…

Nu ska jag röja lite. Småplocka, tvätta, tömma diskmaskinen, ja allt sånt där småskojigt man kan förgylla sin tillvaro med.

Vinterapi

Mitt liv…

AK2 har precis åkt hem. Han kom spontant över på middag igår. Vi hade vinterapi. Hans skilsmässa alltså…oj oj oj vad dåligt han mår. Och jag blir terapeut. Vi åt gott och drack alldeles för mycket vin. Han grät. Jag tröstade. Vi skrattade. Han sov. Jag pratade med MB i telefonen. AK2 sov över. Iofs i min säng men under eget täcke. Utslagen. Han säger att han trivs i mitt sällskap. Att jag får honom att känna sig sedd och hörd. Att han kan berätta allt för mig. Vara sig själv och ärlig. Vi hade kaffeterapi vid frukostbordet. Mer tårar. Jag tröstar. Han vill se Melodifestivalen med mig ikväll. Han berättade att hans ex hade ringt fly förbannad efter jag varit där innan jul och plåstrat om honom. HUR hade han mage att introducera någon ny för barnen i detta skede. Eh? Vi är ju bara kompisar! Och det var HON som var otrogen och gjorde slut. Otrogna idioter som tror de kan bete sig hur som helst. Både vill ha kakan och äta upp den. AK2 är så otroligt skör och väcker min Florence Nightingale-ådra. Men mer än så är det inte. Jag kan finnas där för honom som ett bollplank och ett stöd i hans skilsmässobearbetning. Men inte mer än så…

MB är helt fantastisk. Jag vill träffa honom NU! Igår skickade vi säkert 20 sms. Han är så rolig. Jag fick ett mms med en bild på hans middag *S*. Men att skicka sms på vinfylla är inte att rekommendera… Ett sms jag skickade var: ”Jag är rätt bra på att roa mig själv. Det är det som gör mig till ”den perfekta flickvännen”. Att jag inte kräver så mket bekräftelse mer än omtanke då och då.” WHAT?! VEM försöker jag lura?! Jag vill ju ha ALL bekräftelse jag kan få!!! Hur tänkte jag nu?! Och att skriva att jag är den perfekta flickvännen?!! HUR pinsam får man bli?! HAHAHA Ja herregud, han lockar fram saker i mig. Eller ja, det kanske var vinet som lockade fram det…

Hoppas iaf att vi kan ses ikväll. Fast Johoo har hört av sig och vill ses ikväll också. Så nu har jag tre män som vill träffa mig… Hm. Varför träffar jag tre helt fantastiska män samtidigt? När det inte har funnits en enda under tre års tid…

Ps. Melissa Horn är grym!! Hennes röst, hennes musik, hennes skörhet… Tack Bloggisen för att du introducerade henne för mig. Ds